När jag första gången såg en målning av Lisa Rinnevuo föll jag pladask för det okonstlade uttrycket. Många år har gått och det är spännande att följa hennes måleriska utveckling. Detta ursprungliga, rättframma finns dock kvar lika starkt. Lisa konstaterar: ”Jag har aldrig funderat över om jag ska måla, det har bara varit helt jävla nödvändigt.” Ett expressivt och omedelbart måleri som inte tycks lämna någon oberörd. Lisa säger själv ”Mina känslor är mitt viktigaste verktyg”. Och så finns där rytmen och musikaliteten med rötterna i hip hop-kulturen. Även om Lisa berättar att hon numer helst lyssnar på jazz när hon målar.

Lisas resa har gått från stockholmsförorten Tullinge till New York och nu är siktet inställt på Tokyo. Något av det japanska har funnits i hennes bilder ända från början, den tunga svärtan i den hastigt sprayade linjen verkar vara besläktad med kalligrafin, det intuiviva anslaget vidrör maggropskänslan hos zen-buddhismen. När Lisa åter svingar sprayburkarna riktas de nu med full kraft åt geishornas svarta hårbollar. Tungt och vackert på en och samma gång. Lisa ler åt att Geisha betyder konstperson: ”De är så fantastiskt vackra och jag blir så inspirerad av deras kimonos och blomsteruppsättningar i håret.” Kimonotygernas mångfald av mönster och färger sprider sig över Lisas måleri i stort. Det hela blir mer koloristiskt och levande. En känsla av ny vår. Pure and simple.

Ann Widerström

When I first saw a painting of Lisa Rinnevuo I really fell for the unsophisticated expression. Ten years have passed and it is still exciting to follow her artistic development. Her original and blunt expression is still as strong. Lisa concludes: ”I never thought about whether I wanted to paint or not, it just hasbeen absolutely necessary.” She has an expressive and instant way of painting
which appears to leave no one indifferent. Lisa says herself ”My feelingsare my main expressions”. And then there is the rhythm and musicality with he roots from the hip hop culture. Although Lisa says that she now also at times listens to jazz when she paints.

Lisa´s journey has taken her from the Stockholm suburb of Tullinge to New York and now focus is on Tokyo. Some of the Japanese expressions have been in her paintings from the very beginning; the intuitive touch and gut feeling of Zen Buddhism and the heavy black level in the hastily sprayed lines seem to be related to calligraphy. When Lisa swings the spray cans they are aimed at, with full force, to the geishas’ hair, just like black fur balls. It is full and beautiful at the same time. Lisa smiles at that ”geisha” means artistic: ”They’re stunningly beautiful and I am so inspired by their kimonos and flower arrangements in the hair.”The pattern diversity in the kimono cloths and the colors are clearly visible across Lisa’s paintings. It all becomes high-colored and alive. A sense of spring anew. Pure and simple.

Ann Widerström/ översättning Elisabeth Morris Elenbring